Jag undrade i ett inlägg på facebook hur vi skulle kunna få
folk aktiva, att vakna upp.

Jag fick rådet ”Gråt inte – kämpa!”

Nu tycker jag ju att jag kämpat på rätt ordentligt och att
det kämpas mycket även av andra sossar. Det märktes i valet 2010 där jag var
aktiv och det har märkts när vi drabbas av försämringar här i Akalla/Kista området.
Nu ska de ju lägga ner vårt bibliotek här och goda sossar och andra kämpar för att rädda det. Det
blir på sedvanligt sätt skrivelser, protester, insändare och liknande kan man
tänka.

Men kommer det att påverka? Nej, tror inte det för högern är
maktfullkomliga och det enda mantrat som får styra är att skatterna ska sänkas.
Att högern är maktfullkomliga har även börjat sippra fram till mer ledande
socialdemokrater än längst ner varande gräsrötter som undertecknad. Således
kunde jag i senaste utskicket från arbetarkommunen i Stockholm med viss tillfredsställelse över att man nu faktiskt pratar om moderaternas maktfullkomlighet läsa bland
annat:

. . . att Waxholmsbåtarna inte längre ska angöra
Stockholm. Dessutom vill man ta ångbåtarna Storskär och Norrskär ur trafik. I
kombination med moderaternas förslag om att riva Slussen och att ersätta den
med en motortrafikled rakt in i Gamla stan, så blir ju bilden av en
maktfullkomlig majoritet utan känsla för Stockholms skönhetsvärden alltmer
uppenbar.
Maktfullkomligheten hos de styrande moderaterna tar sig även
andra uttryck. . . .

Ibland blir det till och med lite ”roligt” ”. . . när Radio
Stockholm under en månads tid vill ställa frågor om detta till den högst
ansvarige politikern, moderaten Christer G Wennerholm, så har han inte tid att
svara på frågor om SL:s ekonomi. Han har däremot tid över för att delta på
Blondinbellas releaseparty för hennes nya bok ”Isabellas hemligheter”
.”

Men vad nyttjar det till att kämpa om det inte ger resultat?
Och här kommer vi till själva kärnan i det här med att kämpa. Trots
att (S) har en politik som folket vill ha och att vi idag har mer vetenskapliga bevis än någon gång tidigare för att ett samhälle med lägre inkomstskillnader och där
empatin för medmänniskan sätts i centrum är även rent ekonomiskt sett är effektivast
och vi vet att massor av sossar kämpar hårt och mycket så får vi varken gehör för våra idéer
eller vinner val.

Om det nu inte är vår politik som det är fel på vad är det
fel på då?
Och varför lyckas högern så mycket bättre när de kämpar för sin typ
av samhälle? De borde ju misslyckas för deras politik har ju visat sig vara en
misslyckad politik och de bygger på dogmer utan vetenskaplig grund. Det enda de
lyckats med är ju att göra de rika rikare.

Ja, vad är det då som är fel? Ja, det enda som finns kvar i
ekvationen är ju HUR vi kämpar. Vägen åter för socialdemokratin består idag då
av två steg:

1) Vi
måste komma till insikt om att vi måste vinna val så att vi kommer i en ställning
där vi har majoritet och kan bestämma. Att vinna väljare måste ges högsta
prioritet. Helt enkelt för att högern lyssnar inte på andra för de är maktfullkomliga. Vill vi kunna
behålla välfärd som biblioteket i Akalla sker det säkrast – ja kanske enda
chansen är att – genom att vi har makten så vi kan besluta om att behålla den. Och
på samma sätt med varenda annan fråga som vi driver. Varenda av våra kära
sakpolitiska frågor är alltså helt beroende av att vi kommer till makten igen.
Varje timme som inte fokuseras på att vinna blir på så sätt en bortkastad timme

– även om kampen vi för för vår kära sakpolitiska fråga värmer våra hjärtan.

2) Vi
måste förstå att det finns sätt att kämpa som är effektiva och sätt som är
mindre effektiva och sätt som inte alls är effektiva. Alltså HUR vi kämpar
betyder allt. En timme spenderad på att kämpa på ett visst sätt kan vara värd
10-tals eller kanske 100-tals timmar där vi kämpat på ett mindre effektivt
sätt.
Vi ska alltså kämpa men vi måste förstå hur vi ska kämpa. Historien visar
att det finns ett antal principer som man måste följa för att kunna vinna
striden. Och tittar man på hur högern gör så ser man att dom följer textboken
för hur man ska kämpa medan vi inte har en aning om hur vi bör göra. Ja vi verkar inte ens vara intresserade av frågan om hur vi ska kämpa, bara att vi ska bita ihop tänderna och kämpa en timme till och sedan en timme till och så vidare.

Så visst kan det låta vackert att
säga ”Gråt inte – kämpa!” Men jag säger, Vill du kämpa så ta reda på hur du ska
kämpa!
Annars kan alla dina kämpade timmar i värsta fall bli bortkastade – annat än att de
kanske kändes bra. Något som i sig ju har sitt värde men det blir ett dyrt pris att betala om den goda känslan leder till att vi förlorar valet även 2014!