När vanliga människor får se hur samhället blivit snett så
visar de oftast stor förmåga till empati med andra människor. Detta kunde vi till
exempel se i programmet ”Många i samma situation som jag” där 25-åriga Frida
från Malmö berättar om jakten på jobb och livet utan pengar till mat eller hyra

Programmet har gett många reaktioner. ”Dels får vi reaktioner
från de som känner igen sig i Frida och som skriver att det “aldrig
berättas om oss annars”. Dels är det de som blir chockade eftersom de inte
vet att de här människorna finns, säger projektledaren.
” Och Frida har fått en
hel del hjälp från människor.

Och det är ju roligt att Frida får lite hjälp. Men alla
andra då?

Det är så vi som människor fungerar, vi kan fångas av en
enskild människas öde när dennes öde får komma fram så vi lätt kan se det. Men
alla de andra som vi inte ser för ingen för deras talan? Och systemet som
skapar misären? Dit verkar våra tankar liksom inte kunna nå. Och ändå är det ju
där i förändringen av systemet den verkliga hävstången finns. Det är genom att
förstå och förändra systemet som vi kan få alla människor att leva ett bättre
liv.

Det är din och min uppgift att se till att folk förstår att
det inte går att både ha kakan och äta den. Det går inte att både ständigt sänka
skatter och få ett bra land där vi har välfärd för alla. Det är med skatter vi investerar
i framtiden och bygger ett bra land. Visioner måste nämligen förverkligas och då är skatter det viktigaste verktyget vi har att tillgå.

Detta måste vi få folk att förstå.

Och lägger man skatterna på rätt sätt så kan en positiv
bieffekt bli ett samhälle med mindre inkomstskillnader. Något som vi genom
forskning vet i sig skapar ett, trevligare, bättre och effektivare samhälle.

Detta måste vi också få folk att förstå.

Skatter är alltså vårt verktyg för att bygga ett bättre samhälle.
Och det är ett verktyg som vi kan använda för att bygga bättre samhällen även i
andra länder! I ett reportage berättar Nazama Akter under rubriken “Hon vittnar om textilarbetarnas slit i fabriken.” Om hur textiltillverkare i Bangladesh har
extremt låga löner.

De bor i slummen där nästan hela lönen går till hyran. För
att få råd med hyran drar de in på maten och blir undernärda och drar då ofta på sig
sjukdomar. Lönen räcker inte till fast de jobbar sex dagar i veckan ofta 10-12
timmar om dagen. För det får de motsvarande 250kr i månaden. HM, Lindex, Kapp
Ahl och Åhléns köper in kläder från Bangladesh. Alla deras fabriker har lika
låga löner. Mellan 1-3% av slutpriset i Sverige går till deras löner. Det
handlar alltså om någon eller några kronor på slutpriset!

Om vi uppfann en solidaritetsskatt på säg 10-15% på plagg tillverkade
under sådana förhållanden när de säljs i Sverige så skulle problematiken komma i fokus genom den diskussion som skulle uppstå kring skatten. Och när skatten väl införts skulle den innebära en press på fabriker och inköpare att jobba för bättre villkor. För att slippa
solidaritetsskatten skulle det krävas verifierade rimliga löner och arbetstider
på företagen och att länderna genom skatter och regler ger förutsättningar för
detta. De skatter vi får in på det sättet i Sverige skulle med fördel kunna gå
till organisationer som aktivt jobbar för vettiga arbetsvillkor och
levnadsvillkor i dessa länder.

Skatter är alltså ett mycket effektivt verktyg för att bygga
bättre samhällen – om man bara vågar se det!

Och det verkar som vi måste börja med våra egna. För varför
denna absurda rädsla för skatter? Se tex ”Högt ställda förväntningar grusades.

Att man inte verkar stå upp för skatter som ett av våra viktiga verktyg tyder på bristande
tilltro till den egna ideologin inom (S).

Se även kapitlet Skatter – att investera i framtiden i min
bok
.